Amen, de va väl som fasiken...

... va allt trasslade till sig!

Frugan magsjuk, denne magsjuk... mycket fokus på utkomst denna veckan.
Har trots allt strul hunnit med ett bra lunchmöte med Martin och Khalid. Bra på mer än ett sätt.
Jag skulle bjuda på lunch men slingrade mig snålt med klassikern, "jag har inga cash", och Khalid tog notan. Tack, Khalid!

Lunchen smakade kalas och vi fick snackat igenom en massa bra saker kring kommande ståupp events. Kul ska det bli, jajamännsan! Tack, Martin! Tack, Khalid!

Sedan har ju jag, Jonas och min kollega Tobias spelat in episod ett av "En helt okay podcast".
En timme med allt mellan himmel och jord. Tre killar kring ett köksbord, helt utan plan och rikting tills Tobias tar tag i rollen som programledare. Jonas är som vanligt finurlig, kompetent och galet rolig. Tack, Tobias! Tack, Jonas!

Själv tog jag raskt tag i rollen som förvirrad, en roll som jag äger fett.
Om du har en timme över kan du själv lyssna här; "En helt okay podcast"! Tack, du!
Äh, va fasiken! När du ändå håller på så kan du lika gärna ta och gå med i Facebook-gruppen också! Eller hur?

Fy fasiken vilken spännande vecka! Å, nu är det strax påsk...

Således hälsar denne alla en riktigt GLAD PÅSK!

Jamen, va fasiken är det som händer...

... egentligen!

Ambitionen att återuppta löppassen så fort köttsåret på hälen läkt ut, har bytts ut mot en tvekan kring huruvida det är hälsosamt för en 47-åring att röra sin kropp i dylika mönster och hastigheter.
Inte mycket till underhåll av kroppen med andra ord.

Har underhållit intellektet med tre klubbgig för standuptörstande i Malmö, Hässleholm och nu senast på Harrys i Ljungby. Det var riktigt kul och gick bra på alla orten men jag måste säga att om publiken i Hässleholm stack ut och var ett skönt "halleluja moment" och Malmö var så där normal-skönt och bra, så var Ljungby mer som en "cat fight".

Man kan säga att arrangemanget i Ljungby behöver putsas till, att det var en snackig publik och att personalen inte bör servera efterrätterna fel precis sidan om mig samtidigt som jag upträder... TYP!

Men annars var det görsköj som vanligt. På måndag blir det Mässingshornet i Malmö, spännande!
Dessutom är våren här, positivt! Strax är det dags för årets första gräsklippning, yeah!

Så tack alla trevliga å sköna kollegor, tack våren och tack själv!

Hoppetivips, hälsar /Denne

Så har jag gjort det...

... byggt om bloggen så att den matchar rubriken, typ!

Eller som min fru brukar säga; "Ska jag ändå bli fet, kan det lika gärna smaka gott!"
När det gäller sprit är det andra regelverk som griper in och tur är väl det.

Har den senaste en och en halv veckan chockat kroppen med strikt GI-diet, löpning medelst hasning, öppna köttsår, stadsvandring i trätofflor samt en bojkott av kaffet på jobb! På jobb är gratis kaffe listat som en "löneförmån" och erbjuds alla anställda via inhyrda kaffeautomater. Inget konstigt med det! Alls!

Det konstiga ligger i att besökare sällan dricker upp! Ja, såvida de inte är säljare vill säga.
För då hålls det god min, men tackas nej till en kopp vid eventuellt återbesök?
Själv har min mage äntligen återgått till normal tarmfunktion enligt tysk genomloppsstandard för män mellan 45 och 60 år.

Tack för det, hälsar denne!

Kaffenix på er

Aj, aj, aj, va anorlunda allt känns...

... så här andra dagen efter detta sekels första löprunda.

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men det är något som känns fel med att vara tvungen att gå runt i träskor på ICA Maxi.

Om du vill gå tyst med dina träskor på ICA, och det vill du, så får du en väldigt bizarr gångstil. En gångstil som effektivt mal sönder dina höftleder strax innan grönsaksavdelningen och därefter tvingar dig till hasning likt Quasimodo. Är du inte uppmärksammad innan, så syns du plötsligt väldigt tydligt!

Behovet av mjölk blir snabbt till ett behov av att åka hem för att inte gå ut igen innan dina köttsår på hälen läkt ut.

Nu till jobbet, i sandaler! Go, go, go...

Hasevips!

Fyyy faaasikeens vilken...

...go känsla det var! Äntligen har löparskorna använts till vad de var tänkta till. Sju (7) kilometer i varierad terräng avklarade på femtio (50) minuter! Känns bra! Kolla in vart jag bähftade mig fram...

Jag varvade "kraftgång" med löpning samt bähftning medelst hasning... Vackert väder, hög puls, ett brett leende på läpparna och två feta blåsor som jag slipper ta hål på då det skötte sig självt vid sex kilometer. Har till och med stretchat = spänstig!

Nu blir det kallt vatten, en dusch och några batwurstar med ägg innan jag vilar i två dagar... sen springer vi en runda igen, gött! Planen är att ha kapat fem minuter på dagens tid till 1/5. Go, go, go...

Med ett tjohooo, hälsar eder alldeles egen huskomiker

//Taps

Woine, woine med svunnen tid...

... som jag haft rinnande under mina broar!

"A walk down memory lane" blev det när jag hittade ett "fyllekort" föreställande undertecknad med dåtidens matchvikt på 72-73 kilo. Yepp! Så mager jag var... jag klär mig själv bättre i några kilo mer än så. Men INTE 30 kilo till!!

Lagom är bäst! Bättre en duva i handen än 15 kilo på höften! Skåda inte öppen häst i munnen! Bättre att skita i en ränna än ränneskita på kakel!

Ja, det finns många klassiska talesätt för att beskriva ett stadium av exxess vikteuforia... Kort å gott, nu är det dags! Jag kommer att köpa mig ett gym-kort och ta tag i valkarna. Bara jag inte får "sladderbuk" på köpet.

Nu kör vi! Go, go, go...

Tjockedips, hälsar

//Denne